En barnslig tanke
fredag 10 januari 2025
Beskriv ett föremål som du var otroligt fäst vid i din ungdom. Vad hände med det?
Okej, det här är inte ett föremål. Men jag var fäst vid det, även om jag inte insåg det då. Det är något jag känner delvis har gått förlorat längs vägen:
Fantasin.
Den finns såklart kvar, men den var så mycket mer levande då. Den var fri, obegränsad, obunden och konceptlös. Det var en ren fantasi, som inte byggde på jämförelser eller tidigare erfarenheter.
Den var oskuldsfull, i ordets rätta bemärkelse.
Går det att få tillbaka den? Jag tror inte det – och jag tror inte heller att det är meningen. Och egentligen är det inte särskilt viktigt heller.
Men jag tror att det går att återuppleva det där rena “barnsliga” sinnet – och det är det viktiga. Den tillfredsställande känslan av att ingenting behöver förändras. Att just nu är perfekt som det är.
Vi kanske upplever det när vi mediterar, skriver eller sitter och virkar. Ingenting anmärkningsvärt, och ändå fullkomligt.
Är det barnsligt att känna så? Jag hoppas det.