Att bränna bloggar
söndag 20 april 2025
På ett forum där jag är medlem anslöt jag mig till en diskussion som handlade om det spontana suget att ”bränna ner” sin blogg och börja om. Jag svarade att jag kände igen mig väldigt mycket i det som skrevs.
Det var länge sedan jag tappade räkningen på hur många bloggar jag har startat och lagt ner. Jag har fortfarande inte lyckats klura ut vad det beror på, och det kanske inte är det viktigaste. Det viktigaste är att inse när suget smyger sig på och att då inte handla spontant, vilket jag faktiskt har blivit bättre på.
Den här bloggen är endast ett par veckor gammal, men jag har börjat lägga upp innehåll som är äldre än så. Kanske kan den känslan över ett slags pågående liv minska risken för ”spontan självantändning”. Jag vet inte…
Det hela är aningen märkligt. Jag är inte ett dugg nostalgisk av mig, det är ytterst sällan jag läser äldre texter eller tittar på gamla bilder. Samtidigt är det något inom mig som vill att möjligheten till det ska finnas - kanske en känsla av identitet och trygghet i att ha en tidslinje över liv och utveckling.
Å andra sidan är det en väldigt skör grund att stå på. Kanske är det denna bräcklighet som gör att jag kastar facklan emellanåt, att det är en egen aktiv handling och inte något som råkar gå upp i rök.
Eller är det så att jag anser att det gamla inte längre är jag, att det känns främmande? Men även om det på sätt och vis är sant, är det ju dåtiden som påverkat och banat vägen för nutiden. De är oskiljaktiga.
Jaja, jag tror inte jag blir ett dugg klokare av att överanalysera på det här sättet. Behövde mest få ur mig det. Vem vet, kanske dessa tankar känns begripligare för mig i framtiden… om texten finns kvar då.