När det bubblar i skrivarnerverna

I senaste avsnittet av podden Hemma hos Strage får Fredrik besök av Klara Andersson, som går under artistnamnet Fågelle.

När han frågar hur hon skriver sina texter, svarar Klara att hon "bara skriver" - på mobilen, på papper... Sedan säger hon:

Jag försöker begränsa det så lite som möjligt. Man känner hur det bubblar i skrivarnerverna - och så skriver man och så får man se vad det blir.

Så sant! Jag känner igen mig i det till 100 procent.

Det är först på senare tid jag insett hur livsnödvändigt skrivandet är för mig. Det spelar ingen roll om det är i form av dagbok eller blogg eller bara några få ord på ett papper som sedan kasseras. Huvudsaken att det skrivs så det ryker, annars är det som om något inombords går upp i rök.

Hur och varför vi skriver varierar från person till person, men de flesta håller nog med om att det är en känsla av tomhet och ofullständighet om det skrivna ordet uteblir. Det är som om något fattas, som en mening som inte skr

Jag höll upp med skrivandet ett par år under en jobbig period. Otroligt korkat! Då om något hade det varit en viktig och insiktsfull "penpal" att ha vid sin sida.

Nu vågar jag inte chansa, så jag skriver varje dag istället. Otroligt befriande! Det spelar ingen roll om det blir långt eller kort, djupt eller ytligt, fakta eller fiktion - bara något skrivs, även om det endast blir en enda mening.

Det kommer jag fortsätta med. Det kan du skriva upp!