Alla dessa ord,
om bragder, planer och mod,
frÄn narcissistens bord.
Dikter
Bottenbelysning,
i gemensam frÀmlingskap,
pÄ tunnelbanan.
Vid enskilda bord,
framför skÀrmens mörka ljus,
flimrar saknaden.
FrÀmlingens frÄga,
jag hör ekot frÄn min röst,
vem var jag nu, dÄ?
Bakom mörk ridÄ,
vÀntar ett tÄlmodigt ljus,
pÄ nyfiken gÀst.
Isdödens stillhet,
lockar anden i dammen,
till livfulla skratt.
Tanken i vÀgen,
för en otÀnkbar önskan,
det blev ingen dikt.
En skymt av grönska,
livet passerar revy,
visa din biljett.
TrÀd bakom dimma,
trollas fram med ett finger,
frÄn tÄgvagnskupén.
SmÄ flingor av snö,
tycks ha svÄrt att hitta hem,
vÄren likasÄ.
HĂ„ll mig om du vill,
kÀnn hur hjÀrtat slÄr,
se mig lite till,
det Àr nu jag gÄr.