Sitter pÄ tÄget till à kersberga, mina barndomskvarter. Ska fira pÄsk hos syrran. Ser fram emot det!
ïżŒJag uppskattar dessa familjesammankomster allt mer för varje Ă„r som gĂ„r. Kanske för att nĂ„gon allt oftare lyckas skriva in sig sjĂ€lv pĂ„ gĂ€stlistan: Döden. För varje Ă„r ökar sannolikheten att liemannen vĂ„ldgĂ€star livets fest.
Det Àr inget jag medvetet tÀnker pÄ och jag Àr inte rÀdd för döden, men insikten om livets skörhet blir trots allt tydligare ju Àldre jag blir.
Jag ska inte tjata ihjÀl mig om att blogga pÄ svenska jÀmfört med engelska, men det lÀr bli nÄgra fler texter pÄ det temat. Det Àr inte sÄ konstigt med tanke pÄ att jag har Àgnat det mycket tanke och provat pÄ bÄda varianterna en hel del.
Tanken som har slagit mig sedan jag började skriva hĂ€r, pĂ„ svenska utan att tĂ€nka pĂ„ översĂ€ttning, handlar om hur jag formulerar mig. Ăven nĂ€r jag har för avsikt att publicera nĂ„got pĂ„ engelska, skriver jag det först pĂ„ svenska.
Jag har nu haft den hÀr bloggen igÄng i ett par veckor. NÄgra av inlÀggen Àr Àldre Àn sÄ, eftersom jag har börjat importera vissa texter frÄn mitt gamla bloggarkiv.
En ovÀntad bonus dök upp i och med flytten. Lustigt nog handlar det om nÄgot som saknas: statistik.
PÄ andra plattformar har det varit standard, om Àn med möjligheten att inaktivera den. HÀr Àr det precis tvÀrtom, och det passar mig utmÀrkt.
Idag hade jag jobb i skÀrgÄrden hela dagen. SÄ hÀrligt!
SÄna dagar kÀnns verkligen mer som semester Àn jobb. Jag packar matsÀcken och spatserar ner till Nybrokajen dÀr jag blir upplockad med taxibÄt. Sedan skuttar vi runt pÄ olika öar hela dagen.
Det Àr sÄklart inte sÀrskilt mÄnga tillfÀllen per Är som det intrÀffar, men det kÀnns vÀldigt vÀrdefullt de gÄnger det hÀnder. Upplevelsen lever kvar lÀnge och det Àr alltid kul nÀr sÄna fotominnen dyker upp i flödet.
Jag har hjÀlpt Jim Mitchell med en svensk översÀttning av hans underbara tema mnml, som jag anvÀnder pÄ den hÀr bloggen. Det rörde sig bara om nÄgra fÄ rader, men det var ÀndÄ lite knepigt.
Ett par exempel:
Hosted by - Att anvĂ€nda ordet “vĂ€rd” kĂ€ndes fel. Att dra till med “hostad av” skulle kanske funka bra för webbnördar, men de flesta skulle nog förknippa det med luftvĂ€gar. Jag valde till slut “Drivs med”.
Jag tÀnkte pÄ en grej nÀr jag gick till bilen i morse. Eller snarare kÀnde. Det var en helt annan kÀnsla i kroppen.
Anledningen? Det var ljusare och varmare. Otroligt vilken skillnad vÀdret kan göra med ens vÀlmÄende.
I mitt yrke med husbesiktningar har jag valt att alltid jobba under sommaren. Jag har inget emot det eftersom jobbet Àr sÄ fritt. Vintern dÀremot, dÄ vill jag bort frÄn kylan och mörkret.
Jag postar fortfarande regelbundet pÄ min engelska blogg. Har Ànnu inte lyckats bestÀmma mig för om jag ska fortsÀtta med det.
Men en sak slog mig idag angÄende bloggandet pÄ engelska: den högre insatsen ökar suget efter en större utdelning. SÄ tycks det i varje fall vara för mig.
Texten som jag skriver nu tar nÄgra fÄ minuter att knÄpa ihop. Det spelar ingen större roll om nÄgon annan lÀser den eller inte.
Det har varit en ganska tuff vecka pÄ jobbet. MÄnga besiktningar och lÄnga körningar. Jag rÀknade ut att jag i genomsnitt per dag har gjort sex jobb och kört tolv mil.
NÀr jag pustade ut under lunchen ringde kontoret. De undrade om jag kunde tÀnka mig att jobba över idag. Det tackade jag vÀnligt men bestÀmt nej till.
För nÄgra Är sedan hade jag garanterat sagt ja. Inte av ekonomiska skÀl eller att jag Àlskade jobbet mer dÄ (jag Àlskar det fortfarande lika mycket).
Jag har under en tid funderat pÄ att testa Micro.blog igen, och nu har det Àntligen blivit av.
Den frÀmsta anledningen Àr att jag har saknat de smidiga möjligheterna att publicera mer Àn bara texter. Jag kÀnner mig lite trÄkigare nÀr jag vistas pÄ de avskalade plattformarna. Det blir lÀtt för seriöst.
Ytterligare en anledning som lockade mig att kliva pÄ igen Àr det nya Micro.one, som jag tycker Àr en riktigt bra deal.
TĂ€nk inte, det lönar sig inte. TĂ€nker man för mycket dĂ„ blir man tokig. Det Ă€r bĂ€ttre att ta livet som det kommer. Vi vet bara om att vi lever hĂ€r och nu â och det kan ta slut sĂ„ hĂ€r: đ«°
Nej, det Àr inte Buddha eller Eckhart Tolle som har sagt det. Orden kommer frÄn Eddie Meduza, artisten som mest var kÀnd för sin snuskhumor. Men det Àr inte mindre sant för det.
En av dagens kunder var 99 Ă„r gammal och imponerande pigg.
Jag brukar passa pÄ att frÄga vad hemligheten Àr. Svaren varierar vÀldigt mycket. NÄgon nÀmner att han Àlskar att cykla, en annan att hon Àlskar att vandra i skogen, och nÄgon berÀttar om gemenskapen i bokklubben.
Det finns ingen sjÀlvklar gemensam nÀmnare vid första anblick. Men den röda trÄden kanske inte handlar sÄ mycket om aktiviteten i sig. Kan det vara sÄ att andra vÀrden spelar in?
Idag berÀttade en arbetskamrat om en jobbig uppgift som hen hade framför sig. Jag svarade att det sÀllan gÄr en vecka utan nÄgot liknande. Det Àr allt frÄn utbildningar och möten till Àrenden som ska hanteras.
UngefÀr som med livet i övrigt.
NĂ€r man tĂ€nker efter Ă€r det sĂ€llan lĂ„nga perioder som passerar helt fridfullt. Det Ă€r sjukdomar, oförutsedda utgifter, vĂ€rk i kroppen, skjutsa barn till aktiviteter, mĂ„la om huset, gĂ„ till tandlĂ€karen…
Jag har genomfört över 6 000 husbesiktningar. Det har inneburit otaliga platser och Ànnu fler möten.
Ibland Àr det kunder som jag har mött tidigare. Med cirka tusen besök per Är kan det vara svÄrt att minnas personen i frÄga.
De gÄnger jag faktiskt minns tidigare möten beror det oftast pÄ det första intrycket de gav. Det handlar om ett av följande tvÄ alternativ:
Positivt Negativt TvÄ alternativ, samma avtryck.
Jag lyssnade pÄ en intervju med Camilla Hamid, som med sina unika recept har blivit en av Sveriges frÀmsta profiler inom bakning.
NÀr hon fÄr frÄgan om hur hon lyckats bli sÄ framgÄngsrik, förklarar hon att det som driver henne Àr passionen och glÀdjen i det hon gör. Hon berÀttar att hon inte Àr det minsta strategisk och tillÀgger:
“Jag har tackat nej till riktigt bra grejer för att jag inte tycker att det verkar kul.
Jag minns nÀr en entomolog (expert pÄ insekter) fick en frÄga om vad fÀstingar gör för nytta. Ingen nytta alls, svarade han. FöljdfrÄgan blev naturligtvis varför de dÄ fanns över huvud taget.
Svaret blev: “För att möjligheten uppstod.”
Vi vill gÀrna tro att allt har en mening och ett samband. Att allt Àr en del av en fullÀndad helhet.
Vi söker efter meningen med livet. Vi letar och letar, vill ha svaret serverat pÄ ett silverfat.
Vid en av veckans husbesiktningar sa kunden att min arbetsglÀdje lyste igenom. Han förklarade att han nyligen sagt upp sig frÄn en vÀlbetald och högt uppsatt position inom sitt yrke:
“Det kĂ€ndes inte vĂ€rt det lĂ€ngre. Det upptog för mycket av mitt liv.”
Jag gratulerade honom och berömde hans beslut, och förklarade att jag sjÀlv tagit liknande beslut i livet, vilket var det bÀsta jag aldrig har Ängrat.
Det Àr sÄ lÀtt att stirra sig blind pÄ eftertraktade roller och höga löner.
Sitter pÄ tÄget hem efter ett kÀrt besök i mina gamla barndomskvarter i à kersberga. Min systers Àldsta barn fyllde Är.
Jag förundras alltid över hur annorlunda dÄ Àr jÀmfört med nu nÀr jag gör en sÄdan tidsresa. Den lilla parken, som en gÄng var ett enormt slagfÀlt dÀr alla vann och ingen dog, och den lilla kullen, som tog en evighet att bestiga och sedan skÀnkte en oÀndlig utsikt som belöning.
Jag sÄg en intervju med författaren Monika Fagerholm, och nÄgot hon sa fastnade hos mig:
“Ju bĂ€ttre man blir pĂ„ att skriva desto bĂ€ttre blir man ocksĂ„ pĂ„ att dölja saker för sig sjĂ€lv. DĂ€rför mĂ„ste man hitta en spricka.”
Intressant tanke! Jag tror att det ligger mycket sanning i den. NÀr skrivandet blir rutinmÀssigt, uteblir eller minskar den terapeutiska effekten. Sanningen döljs bakom slentrianens moln.
Vi behöver nÄgot som fÄr molnen att spricka upp och sanningens ljus att titta fram.
Vid en av dagens husbesiktningar fick jag en mÀrklig kÀnsla. Det var nÄgot som inte riktigt stÀmde, nÄgot som var annorlunda.
Det var ingen dÄlig kÀnsla. TvÀrtom.
Efter nÄgra minuter insÄg jag. Det var fullkomligt tyst. Inga ljud frÄn bilar utanför, inga röster, inte ens ett brummande ventilationssystem.
Total tystnad, och det kÀndes sÄ skönt!
Fascinerande hur frÄnvaron av nÄgot kan tillföra nÄgot. Och inte vad som helst, utan nÄgot fridfullt och bra.
Jag lyssnade pÄ en intervju med Beatrice Fihn, tidigare chef för organisationen Ican och mottagare av Nobels fredspris.
Med allt elÀnde som pÄgÄr i vÀrlden Àr det lÀtt att tappa hoppet och tÀnka att allt fredsarbete Àr förgÀves. PÄ det svarar Beatrice:
“TĂ€nk pĂ„ alla vapen som aldrig anvĂ€nts.”
Vem vet hur vÀrlden hade sett ut om ingen kÀmpade för fred? En sak Àr sÀker: den hade definitivt inte sett bÀttre ut.
IkvÀll ska jag gÄ och kolla pÄ Kent. Ska bli riktigt trevligt! Det Àr ett av mina favoritband.
Men jag har inte sett fram emot det…
Grejen Àr att jag inte gillar att ha saker inplanerade. Jag vill ha en tom kalender. KÀnner jag mig överbokad om det Àr mer Àn en aktivitet inplanerad en vecka.
Jag föredrar det spontana. Till exempel att nÄgon skickar ett meddelande och frÄgar om vi ska ta en fika.
Vid ett av dagens kundbesök var det nÄgot som inte stod rÀtt till.
Det var ingenting som sades eller gjordes. Det var inga konstiga blickar eller mĂ€rkliga inredningsdetaljer. Det var bara “dĂ„liga vibbar”.
Jag tror vi alla kan kÀnna igen det dÀr. Det Àr nÄgot som ligger bortom det vi ser och hör. En slags energi, en magkÀnsla eller hur vi vÀljer att beskriva det.
Den dÀr ogripbara kraften hjÀlper oss att navigera fram genom livet.
MÀnniskor som skryter vitt och brett Àr aldrig sÀrskilt charmigt. Som om hela vÀrlden kretsade kring dem och deras bedrifter.
Men sedan finns det de som sÀger det med ett sjÀlvförtroende som inte kÀnns skrytsamt, utan bara Àrligt. Jag tycker att svenska regissören och speldesignern Josef Fares hör till dessa mÀnniskor.
I en intervju jag nyligen hörde berÀttar han om sitt starka sjÀlvförtroende och sin förmÄga att lyckas med det han tar sig för.
En av dagens kunder berÀttade att hans familj gÀrna ville Äka utomlands, men att det Àr för dyrt. Reglerna kring skolplikten i Sverige gör att priserna skjuter i höjden nÀr barnen har skollov.
Jag har sjÀlv inga barn, men inflikade att jag tyckte det var synd, eftersom resande i sig Àr vÀldigt lÀrorikt. Det höll han helt med om.
SjÀlvklart Àr skolgÄngen viktig, men ibland kan regler bli lite vÀl fyrkantiga.
Jag kom nyss hem frÄn ett trÀningspass pÄ gymmet. Har haft ett litet uppehÄll, sÄ det kÀnns vÀldigt skönt att vara igÄng igen.
StyrketrÀning och yoga Àr mina favoriter nÀr det kommer till fysisk trÀning. Har provat löpning och cykling med mera, men det Àr verkligen inte min grej. Det finns alltid en ursÀkt nÀra till hands de gÄnger jag provat under en period.
StyrketrÀning och yoga, dÀremot, ser jag fram emot.
IgĂ„r hörde jag om ett par som gĂ„tt skilda vĂ€gar pĂ„ grund av att den ena parten ville “hitta sig sjĂ€lv”. Ett uttryck man hör ofta, att hitta sig sjĂ€lv.
Ăr det verkligen meningen att vi ska hitta oss sjĂ€lva? Var ska vi leta och vad hoppas vi finna? Kommer vi nĂ„gonsin att lyckas?
Risken Àr stor att vi ÄtervÀnder tomhÀnta om vi ger oss ut pÄ en sÄdan jakt med instÀllningen att nÄgot vÀsentligt saknas inom oss, att vi Àr vilse och mÄste hitta hem.
“Du Ă€r verkligen rĂ€tt person för det hĂ€r jobbet.”
Det fick jag höra frÄn en av gÄrdagens kunder, vilket verkligen vÀrmer.
Jag fÄr ofta höra det. Beror det pÄ att jag Àr otroligt kunnig inom mitt omrÄde? Nej, verkligen inte.
Jag jobbar med husbesiktningar, men komplimangerna Àr sÀllan relaterade till sjÀlva arbetsuppgiften. Jag skulle sÀga att det framför allt beror pÄ tre saker:
Jag Àr lyhörd. Jag Àr intresserad. Jag Àr nyfiken.