Den obekväma tystnaden

Vad är det som gör att så många är obekväma med tystnad?

Det är som om det måste hända någonting precis hela tiden. Det är inte så noga vad som sägs eller görs, bara det inte står still en enda sekund.

Så fort det finns minsta tendens till en stunds stillhet, så åker mobilen upp. Eller så börjar det visslas nån obegriplig melodi. Eller så börjar det rycka i kroppen.

Det är bara slå sig ner på ett fik och titta runt. Garanterat rycker det i benen vid var och vartannat bord. Om utomjordingar betraktade detta fenomen, skulle de förmodligen tro att en stor del av befolkningen på Jorden lider av en märklig nervsjukdom.

Vad beror det på?

Det kan vara så att vi befinner oss i en övergångsperiod - ett slags paradigmskifte vad gäller teknikens möjligheter - och att vi som tänkande varelser inte är i synk ännu.

Teknikens framfart med internet, AI och andra verktyg gör att vi kan utföra uppgifter och sysslor betydligt snabbare. Det kan vi tycka vad vi vill om, men vi måste anpassa oss till att framtiden alltid kommer vara snabbare än dåtiden.

Vi kan inbilla oss att "det var bättre förr", men det var det inte. Vi befinner oss här och nu. Det ska vi vara tacksamma för.

Vi ska ta tillvara på de möjligheter som finns för att bygga en ännu bättre framtid. Vi ska sprida kunskap och förståelse kring miljö och jämlikhet. Vi ska lära oss att använda tekniken på ett sätt som inbjuder till ökad medvetenhet och stunder av stillhet.

Vi ska se både teknik och tystnad som vänner 🤝

Avslutningsvis, några rader från Looptroop Rockers låt som gav namn åt det här inlägget. Bra exempel på den ängsliga och innehållslösa utfyllnad som kan uppstå i "Den obekväma tystnaden":

Jaha nähä, jaha nähä mhm
Joråsatt, joråsatt (för fan)