Enas om oenighet

Idag besökte jag ett ställe ute på vishan. När man tittade på byggnader och omgivningar, så såg det ut som man gjort en tidsresa 100 år tillbaka i tiden. Otroligt vackert!

Jag påpekade det för en av personerna jag sprang på, som svarade med "Jo, det är väl det, men det behöver verkligen rustas upp". Först trodde jag att det var ett skämt, och jag tror faktiskt hon även trodde att jag skämtade först.

Samma vy, två olika synsätt.

Från mitt perspektiv, boende i en hyfsat modern lägenhet i innerstan, så var platsen vacker som en tavla. Ur hennes perspektiv, som ser det varje dag och både bor och jobbar där, så låg modernisering högst upp på önskelistan.

Två åsikter som båda är lika förståeliga, beroende på vilka glasögon som bärs. Inga rätt eller fel. Det är lätt hänt att den parametern saknas när åsikter basuneras ut och fingrar hytter till höger och vänster.

Om vi tar ett steg tillbaka för att vidga vyerna, så får vi ofta en helt annan bild av och förståelse för den andres synpunkter. Vi kanske inte håller med, vi kanske rentutav tycker precis tvärtom, men vi förstår - och det gör en enorm skillnad.

Vi behöver inte blanda in rätt och fel och onödigt tjafs. Vi kan vara överens om att vi är oense. Vi kan enas om vår oenighet.

Med den avspända inställningen kanske vi till och med lyckas mötas halvvägs...eller så gör vi inte det, och det är också ok.