Fånga ögonblicket

Jag såg nyss dokumentären 1341 Frames of Love and War, som handlar om den israeliske fotojournalisten Micha Bar-Am.

Vilka fotografier! Och vilken otrolig livsresa att som tittare få ta del av. Fascinerande, imponerande och skrämmande - allt på en och samma gång.

Varje gång jag ser en dokumentär om foto, så slutar det med att jag tänker "Nu blir det svartvitt för hela slanten för min del". Så blir det såklart inte, men man blir bra sugen.

Det är något så äkta och vackert med det svartvita. Det är tidlöst och lämnar ofta ett djupare avtryck än färg. Svartvita foton är mer rakt på sak, som en välriktad smocka.

Ju mer man tänker, desto sämre blir bilderna.

Så uttrycker Micha Bar-Am sig i dokumentären. Så sant!

För hans del handlade det om situationer som ofta var stressande och rent livshotande, men det stämmer även med fotografering rent generellt.

Med mobiler och digitala kameror kan vi skjuta loss hur många foton som helst. Vi testar olika vinklar och provar alla möjliga metoder och knep för det "perfekta fotot". När vi sedan kollar igenom 47 bilder på samma situation, så är det ändå nån av de första bilderna som blev bäst.

Samma sak gäller i livet som helhet. Speciellt när det handlar om det kreativa. Ju mer vi vrider, vänder, analyserar och funderar, desto mer förlorar vi av skapandets själ. Det blir för genomtänkt. Det blir opersonligt och urvattnat. Ogenomtänkt är rakaste vägen till det som innerligt berör oss på djupet.

Vi fångar ögonblicket när vi släpper tankarna.