Kvävd kreativitet

Som jag snuddade vid i gårdagens text om naturbegåvning, så är inspiration och kreativitet inget som går att tvinga fram. Tvärtom. Ju mer vi suktar och jagar det, desto mindre chans att det dyker upp - likt någon som mediterar och konstant tänker "jag får inte tänka".

Däremot kan vi vara uppmärksamma på om vi kväver det som vill ut.

Jag tror att vi alla bär på en medfödd skaparglädje. Sen kan den ta sig väldigt olika uttryck, allt från att trava tegel till att bygga en app. Men den finns där, oavsett om vi tänker på det eller inte, och den vill UT.

Kreativitet (från latinska creo, att skapa) som stängs inne utan möjlighet att utföra sin mission, blir som en tryckkokare. Den kan och vill inte vara instängd. När kreativiteten knackar på dörren, är det från insidan.

Det är här vi har en möjlighet att om inte framtvinga skaparglädje, så i varje fall märka om vi börjar glida ifrån den. Vi kanske märker att vi velar, har tusen olika projekt och inget som färdigställs eller maniskt börjar skala bort saker och ting.

Det kan vara tecken på att skapandet inte får utlopp. Vi kanske har slutat eller kraftigt skurit ner något vi brukade brinna för (och fortfarande innerst inne gör)?

Rannsaka och bekänn...