Motivation är inte en rättighet

Nyss hemkommer från en rask promenad. Kände mig inte särskilt sugen, men innan jag hann tänka längre än så bytte jag om och gav mig iväg. Annars minskar sannolikheten att jag kommer iväg för varje sekund som går. Känns bra nu efteråt!

Och nu sitter jag och skriver en text. Var inte särskilt sugen på det heller, ärligt talat. Kunde inte ens komma på något att skriva. Men samma sak där, det är bara till att sätta igång innan Nej-sägaren hunnit ta kommandot. Dessutom vill jag försöka hålla mottot att skriva varje dag vid liv.

Motivation har inga garantier

Oavsett om det handlar om motion, att skriva eller någon annan syssla, så finns det alltid dagar där motivationen är lika med noll. Motivation är inte en mänsklig rättighet med livstids garanti. Ibland finns den där och ibland inte.

Men måste allt verkligen alltid vara fantastiskt kul för att det ska bli gjort? Det är ju faktiskt ganska galet att kräva det, om man tänker efter. Som nåt märkligt storhetsvansinne.

Om vi slutar ställa de orimliga kraven kommer vi garanterat få färre dagar av utebliven pepp. Dessutom minskar vi risken för att glida in i en längre period av uppehåll. Vi vet alla hur jäkla svårt det är att komma igång igen efter det.

Det är alltid det lättare att hålla igång än att dra igång.

Så langa på dig joggingskorna, greppa pennan eller vad du nu gillar att göra. Det kanske känns motigt just nu, men det kommer kännas riktigt bra efteråt – precis som det känns nu när det faktiskt blev lite skrivet trots allt.