Nyckeln som försvann
För ett par dagar sen kom jag hem från närmare två månader med sol och värme i Thailand. Hade hoppats och trott att det skulle vara lite vårkänsla i luften när jag kom hem, men det kan man lugnt säga att det inte var. Det var snökaos.
Jag måste ändå säga att jag uppskattar de olika årstiderna i Sverige. Även om det är tråkigt eller kallt väder emellanåt, så skänker det ändå variation och en känsla av att störa sig framåt. Det blir mer intressant på nåt sätt. Under en period spenderade jag ett helt år i Thailand och det var inte den svenska maten eller standarden jag saknade mest - det var de tydliga årstiderna.
Hur som helt, när jag kom hem från senaste resan slängde jag in ryggsäcken i lägenheten och gick ut för att handla mat med mera. När jag sen står utanför min port med matkassarna i händerna, upptäcker jag att nyckeln är borta. Den som hade varit med mig under hela semestern - på flygplan, motorcyklar, båtar och cyklar, i byxfickor och i olika väskor - hade jag nu tappat när jag var på hemmaplan med fast mark under fötterna (om man nu ska använda det uttrycket när gatorna är täckta av snö och is).
Om det finns någonting som klassas som bra väder att tappa en nyckel i, så var det här helt klart inte ett sådant. En enda nyckel med en vit liten blipp, gömd någonstans i mängder av snö. Chanserna att hitta den kändes obefintliga, men gjorde ändå ett tappert försök. Jag gick sakta tillbaka den väg jag gått med ögonen på helspänn. Jag frågade alla affärer längs vägen om någon möjligtvis lämnat in en nyckel senaste halvtimmen. Samma svar varje gång: "Nej, tyvärr".
Tillslut hade jag inte bara tappat nyckeln, utan även hoppet…
Jag ringde min mamma för att meddela att jag tittar förbi för att hämta extranyckeln (en tripp som i runda slängar skulle ta runt tre timmar). När vi i stort sätt skulle avsluta samtalet får jag syn på ett elskåp. Jag kunde knappt tro mina ögon - där var den! Någon vänlig själ måste hittat den i snön och placerat den där i hopp om att ägaren skulle hitta den.
Det hade såklart inte varit någon katastrof om jag inte hade hittat den, men skönt att slippa besväret. Men den verkligt sköna känslan var ändå den inre glädjen över att någon, en främmande person utan någonting att vinna personligen, gör något i hopp om att det ska göra livet enklare för en främling. Sånt värmer! Till och med i ett snötäckt Sverige.
Vem du nu var, kära medmänniska:
Ett stort tack! ❤️