Låt inte skapandet gå till spillo

Jag har hoppat lite mellan blogg och dagbok genom åren. Det är först nu, efter längre uppehåll med det publika skrivandet, som jag inser hur otroligt mycket jag saknat det.

Det handlar inte om någon önskan eller förhoppning om att det ska nå massor av läsare och leda till nåt stort. Det är den där nyttiga lilla "pressen" att åtminstone formulera sig något sånär som gör det.

Märkligt nog är det också mer text som vill ut när jag bloggar istället för att skriva dagbok. Det är som om meningar och berättelser varit inlåsta på en trygg verkstad och först nu, i det öppna ordet, får komma till tals. Jag skulle kunna dra en toalettanalogi, men jag skiter i det.

Jag är övertygad om att skapande är en medfödd naturlig del av oss alla. Hela livet är ett mångfald av skapande.

Hur vi utöver denna skaparglädje och huruvida vi ens tänker i de banorna varierar. Men om vi förnekar oss möjligheten att göra det, då kommer det att få konsekvenser.

Som författaren Patricia Highsmith utrycker det i dokumentären jag nämnde i texten Den kreativa kicken:

Vi måste se oss själva som bördig jord som behöver utnyttjas. Annars ruttnar vi, som en omjölkad ko. Om vi lämnar något outnyttjat går det till spillo inom oss.