Skapare eller zombie?

Om man inte skapar lever man inte. Man är en zombie.

Orden kommer från musikmogulen Steven Machat, som medverkar i den sevärda dokumentären Yung Lean: In My Head. Jag såg den igår och orden kom verkligen lägligt.

Som jag skrev i Bloggandets baksida, så har jag börjat känna tvivel inför att skriva publikt på det sätt jag gör nu. Jag vet inte om jag ens skulle skriva privat om bloggandet lades ner.

Men jag försöker hålla mig ifrån att göra någonting förhastat, vilket tidigare var min lösning så fort minsta tvivel kring någonting dök upp – en metod jag verkligen inte rekommenderar.

Det är mer eller mindre omöjligt att vara sin egen coach eller psykolog. Men om jag ändå försöker mig på det, så tror jag det rätta är att fortsätta skriva så som gjorts ett par månader nu.

Skapa mer

Tvivlet och tveksamheten kommer när jag vill "för mycket" med bloggandet. Det är gamla tankemönster och strävanden som gör sig påminda. Jag vill verkligen inte tillbaka till den tiden. Det är därför jag avvaktat så länge med att skriva öppet igen.

Samtidigt borde inte dåtiden få sätta käppar i hjulet för nutiden. Jag älskar trots allt att skriva, så jag måste "bara" försöka skilja på då och nu vad gäller tankar och känslor.

Att jag känner frenesins fornlämningar så tydligt och starkt betyder inte att jag kommer borsta av dem och ha som amulett. Det handlar helt enkelt om att det finns en större medvetenhet och klarhet kring dessa mönster numera. Det går att observera utan att agera – det försöker jag påminna mig om.

Just nu lägger jag till istället för att lägga ner, som exempelvis min dagbok i mikroformat. Det är kanske inte en lysande strategi, men jag tror det är bättre än tvärtom. I varje fall i dagsläget. Och om jag ska välja mellan skapare eller zombie, så väljer jag det förstnämnda.