Vän eller fiende?

Såg om A Star Is Born (2018) igår. Har sett den ett par gånger tidigare. Erkänner: älskar den typen av filmer.

Vet inte riktigt varför. Förmodligen finns det något bekant i det. Något som resonerar med en (in)sida i dunklet, som hamnar i strålkastarljuset i det mötet.

Kanske är skapande ett sätt att belysa och få utlopp för det mörkret? Kanske en kreativ person har närmare till dunklet? Eller är det så att den som som bär på ett större mörker är mer benägen att skapa?

Oavsett vilket, ska vi klassa detta mörker som vän eller fiende? Kanske varken eller … eller både och? Det är trots allt så att dualism ligger i naturen; ljust och mörkt, var och kallt, ebb och flod.

Men den den naturliga instinkten hos människan, däremot, är att fly från allt som känns främmande och läskigt. Att fly från allt som är motsatsen till vad vi strävar efter: trygghet och bekvämlighet.

Men är det verkligen alltid det bästa att göra? Det kanske inte vore fel att då och då stanna upp och sträcka ut en öppen och välkomnande hand istället för en knuten näve?

Oavsett hur fort, hur långt och hur många gånger vi flyr, så kommer det där oönskade alltid följa med. Som i reklamen för ett gammalt datorspel:

Du kan fly, men du kommer endast dö utmattad.

Det bästa av allt kanske är att inte fundera så mycket kring det och bara låta livet ha sin gång? Jag vet inte…

Men jag vet att jag kommer se A Star Is Born igen innan det här året är slut ⭐️