Varför skriva?

Har funderat en del på varför jag skriver...

Är det ett rop på uppmärksamhet? Kanske en strävan efter att det ska generera "nåt stort"? Jag trodde ett tag att det var en kombination, så jag slutade blogga helt.

Det kändes bra ... ett tag. Sedan började det klia i fingrarna. Jag ville inte publicera något publikt av rädsla att skrivandet kanske var en uppmärksamhetsgrej, så jag började skriva dagbok istället.

Wow, vilken lättnad! Vilken befrielse! Det var som att släppa lös något som aldrig borde ha varit inlåst.

Det leder tillbaks till den inledande frågan: Varför skriva?

Det varierar såklart enormt från person till person och absolut inget fel i att ha ambitioner och förhoppningar om att det ska leda till något specifikt. Jag kanske sätter upp ett sånt mål framöver, vem vet.

Men för mig är den huvudsakliga anledningen till skrivandet att det har en dränerande effekt. Att inte skriva i en eller annan form är som stopp i avloppet. Kan inte riktigt sätta ord på det, men det är typ som en blandning av yrsel, illamående och värk när skrivandet helt och hållet upphör.

Jag ser skrivandet som ett sätt att sätta ord på observationer och upplevelser, som osökt möter tidigare erfarenheter. Det blir som ett slags kopplingsschema över mitt liv.

Därför skriver jag ✍️