Att vara sin egen främling
lördag 26 april 2025
Jag skrev nyligen om att jag har börjat flytta in mina gamla texter på den här nya bloggen. Tänker att det kan vara en kul och intressant personlig tidslinje.
Samtidigt tycker jag att det är så sjukt ointressant. Jag går aldrig tillbaka och läser mina tidigare texter. Jag kommer knappt ihåg vad jag skrev i förrgår.
Och ändå är det något som lockar med att ha ett digitalt arkiv. Samma sak gäller när det kommer till att skriva dagbok, logga filmer och böcker, fotominnen, besökta platser med mera…
Jag gillar själva tanken, men är egentligen inte det minsta nyfiken på att blicka tillbaka. Kanske är det så att jag gillar när andra delar med sig av sin historia, för det gör jag verkligen, men är själv ointresserad av min egen.
Jag bär på känslan och idén om att jag borde gilla det. Men det betyder ju inte att det är sant eller rätt. Ungefär som när någon säger “du borde verkligen börja med [någonting], du skulle älska det” fastän man själv vet till 110% att man avskyr det.
Allt talar för att man borde gilla det. Det stämmer överens med formen. Det + det + det = du gillar detta. Men vi människor är ju mer komplexa än så, eller hur?
Det går inte att tveklöst sätta likhetstecken mellan två individer bara för att det utåt sätt ser ut som en perfekt matchning. Ibland stämmer det, ibland stämmer det inte alls.
Vi är alla olika, till och med inför oss själva. Vi är en ny människa varje dag. Ibland är vi vår egen främling.