Bortom historia och framtid

Jag hörde någon prata om att vi måste förstå vårt förflutna för att kunna skapa vår framtid.

Är det verkligen sant? Måste vi “förstå” vår historia? Räcker det inte med att vi har lärt oss av den för att skapa nya och förhoppningsvis bättre förutsättningar för framtiden?

Hur ska vi på riktigt kunna förstå de beslut vi fattade då, när vi inte längre är samma person? Vi är en ny människa i varje givet ögonblick.

Och att “skapa vår framtid”, vad betyder det egentligen? Besitter vi den kraften? Vi kan sträva efter något, men vi kan aldrig riktigt förutse någonting.

När allt kommer omkring, lever vi i ovisshet. Det är skörheten och skönheten med livet.

Dessutom, medan vi kämpar med att försöka förstå vårt förflutna och skapa vår framtid, är det inte något vi missar? En beståndsdel som är långt mer väsentlig än både då och nu, något som inte är minnesbilder och fantasier. Något som verkligen är verkligt.

Nuet.

Texter