Att skriva trots motstånd

Jag känner mig totalt omotiverad att skriva idag.

Har inget utkast eller någon fundering som ligger och skräpar i bakhuvudet. Det är totalt blankt!

Det bästa vore kanske att inte skriva något alls i så fall. Men jag vill ändå göra det. Min inställning är att det är bättre att skriva något än inget.

Det kan tyckas korkat när skrivandet sker publikt, men den här bloggen har ingen särskild inriktning. Det är bara mina tankar i skrift, ofiltrerat och utan någon specifik målgrupp. ”En blogg om allt mellan himmel och jord”, som beskrivningarna brukade lyda under den första bloggboomen i början av 2000-talet.

Det kan hända att jag lanserar en blogg inom något specifikt område längre fram, men just nu föredrar jag att ha det så här.

Jag har haft flera kommersiella bloggar genom åren, både på svenska och engelska. Det var vad jag ville då, och jag gillade det. Men det blev för mycket efter ett tag och glädjen försvann.

Efter det tog det väldigt lång tid innan jag kom igång med bloggandet igen. Jag var rädd för att halka dit igen – och det är jag faktiskt fortfarande.

Jag märker ibland tendenser till att vilja ”för mycket” med bloggandet. Jag kan då och då höra svaga knackningar från klickjägaren. Inte konstigt med tanke på att det var en stor del av mitt liv under en lång period.

Varje gång det händer blir jag livrädd. Jag vill lägga ner allt och bara skriva vidare offline. Samtidigt gillar jag allt som har med bloggande att göra. Jag tycker att det är både kul och intressant.

Där någonstans i ingenmansland står jag och klamrar mig fast med ena handen och skjuter ifrån med den andra. Kommer den här bloggen att överleva? Jag har verkligen ingen aning.

Men det blev en text idag, trots allt.

Texter