När döden knackar på dörren

Under en av dagens husbesiktningar noterade jag brytmärken på ytterdörren. Det hade skett två dagar tidigare, men det var inte ett inbrott – åtminstone inte i vanlig mening.

Det visade sig att polisen hade brutit sig in. Kvinnan i huset hade inte svarat när hennes vuxna dotter ringde, vilket var ovanligt. När dottern oroligt åkte dit, kunde hon inte komma in på grund av dörrspärren. Dottern tillkallade polisen, som bröt upp dörren och fann den gamla kvinnan avliden.

Dottern förklarade att hennes mamma hade varit sjuk en längre tid, och att det därför inte kom som en chock. Hon tillade dock att man ändå inte kan förbereda sig helt på det.

Döden kommer alltid oanmäld, hur väl vi än försöker förbereda oss. Det var likadant när min pappa gick bort. Vi visste alla att stunden var nära, men ändå kändes det oväntat när det väl skedde. Döden drabbar alltid.

Det enda vi kan göra för att mildra den stunden är att inte ha något ouppklarat. Att vi känner att vi har funnits där till hundra procent. Att vi med vår närvaro har förmedlat all vår tacksamhet och kärlek.

Texter