Eftertänksamhetens befrielse

Jag lyssnade på Söndagsintervjun med Tomas Alfredson. Inför intervjun ursäktar han sig för att han i sådana sammanhang har en förmåga att tala långsamt.

Snabbt förstår man att det stämmer – och det känns så befriande!

Allt ska gå så ohyggligt snabbt i dagens samhälle. Allt ska höras, synas och göras i rekordfart.

Uttrycket ”tid är pengar” har aldrig varit så påtagligt som nu. Om man råkar vara för eftertänksam av sig, blir man utvisad direkt.

”Vad sa du att det hette? Betänkande? Sånt tjafs har vi inte tid med!”

Upplevelser och intryck ges knappt tid att absorberas. Det är som om just nu alltid klassas som att ligga steget efter. Nuet har blivit framtid innan det ens tagit slut.

Jag tror det är viktigare än någonsin att vi stannar upp emellanåt. Det behöver inte betyda att vi ska sitta i lotusställning och stänga ute världen. Det kan vara något så enkelt som att lämna mobilen i fickan under träningen eller att gå på bio.

Stunder där vi fokuserar på en enda sak gör upplevelsen i sig och hela vårt liv så mycket rikare – ett innevarande ögonblick som inte späds ut med en imaginär framtid.

Att vara ”fattig i själen” i dess sanna mening gör oss rika.

Texter