Möt inte motstånd med motstånd
torsdag 15 maj 2025
I en av dagens arbetsordrar hade kontoret skrivit att tiden blivit ombokad med kunden och att denne inte var särskilt nöjd med det. Förståeligt, det är aldrig kul när bokade tider måste ändras.
Med det i åtanke tog jag det extra lugnt när jag väl var på plats. Jag gjorde det lilla extra utöver de vanliga arbetssysslorna och såg till att kunden fick svar på alla sina funderingar.
Han var mycket nöjd och vi stod och pratade en stund efter avslutat arbete. Han berättade att hans fru nyligen hade gått bort.
Jag beklagade sorgen. Han tackade och berättade om kärleken till henne, vad hon hade sysslat med och vilken typ av människa hon var. Det var ett väldigt vackert, sorgkantat ögonblick.
Jag vet inte hur samtalet med kontoret lät när de meddelade att tiden måste ändras. Det är mycket möjligt att de möttes av en korthuggen och upprörd respons. Det skulle också kunna vara så att den ändrade tiden egentligen inte spelade någon roll, men att det uppfattades som “inte det här också, jag har det redan jobbigt som det är”.
Så skulle de flesta av oss känna. En olycka kommer sällan ensam. “All tänkbar otur och olycka drabbar mig!”
Det är så det känns. Det är en fullt mänsklig reaktion.
Vi har ingen aning om varför vi ibland möts av irritation eller ilska. Det är mycket möjligt att vi skulle bete oss på exakt samma sätt om vi befann oss i deras situation.
Självklart ska vi inte behöva ta emot vilken skit som helst, men vi kan åtminstone undvika att möta motstånd med motstånd. Vi kan hålla tillbaka, lyssna och ställa frågor. Många gånger är det andrummet och utrymmet allt som behövs för att lugna situationen.
Andra gånger rör det sig helt enkelt om en tvättäkta skitstövel.